Fan ta Tinder, Badoo och Facebook. Idag skaffade jag Snuttis. Jag surfade runt och var fruktansvärt nostalgisk. Kände mig som ett barn igen. Ingenting hade ändrats.

Förutom jag själv. Jag vaknade upp ur nostalgitrippen och kom till insikt. Jag är vuxen nu. Jag kommer aldrig att få vara ung igen.

På axeln där det borde vila en första pojkvän vilar istället ansvar.
Läpparna som borde bli kyssta för första gången är snörpta och allvarliga.
Händerna som borde hålla i en Barbiedocka stressar brännande över tangenterna.
Hjärtat som borde fyllas för första gången är tomt sedan många år tillbaka.

Jag har upplevt livets alla första gånger. Jag har även hunnit uppleva livets sista gånger.
Allt är gånget och det enda som väntar på mig är en lång tunnel till mörkret, fylld med arbete och pensionsförsäkring.


Är livet enbart en dold vetenskap?