Tack och adjö!
Jag vill tacka er alla som följt mig genom denna blogg de senaste åren.
Jag skapade denna blogg 2013 för att ha någon slags distraktion från livet jag då befann mig i. Då jag befann mig i mitt livs värsta kapitel.
Jag tror ingen riktigt förstod hur det var att behöva slänga in alla ens ägodelar i bilen snabbt för att sedan fly långt in i skogen och tvingas ljuga för alla man då kände. Att konstant vara rädd och paranoid. Inte se folk i ögonen på stan. Men framförallt att behöva befinna sig i denna rädsla som omslöt en som ett kallt täcke.
Jag tror det är få som vet känslan av att vara en kallblodig mördares kärlek.
Tillslut kunde jag inte befinna mig i samma stad längre. Så jag flyttade till ett annat län. Jag hade aldrig någonsin hört talas om platsen innan och brydde mig inte så mycket om att kolla upp den heller. Jag ville bara försvinna. Vart spelade ingen roll.
Ett nytt kapitel började. Det tog tid. Det tog förbannat lång tid att reparera mig själv. Att göra själen stark igen. Men jag var på rätt väg.
Ändå gick det inte hela vägen. Någonting stod i vägen. Svartsjuka - inte från min sida. Fruktansvärt svartsjuka som gjorde så att mitt kök blev sönderslaget. Som gjorde andra människor sönderslagna. Som fick mig att vilja fly igen.
Men jag stannade. Ett tag.
Plötsligt sätter jag foten på nordnorsk mark. Och jag föll pladask. Inte bara för naturen. Inte bara för sommarbrisarna. Inte bara för värmen. Utan hela ön. Jag föll för hela ön.
Plötsligt var jag rehabiliterad.
Och ytterligare ett nytt kapitel startade.
Jag känner mig själv. Jag kommer fly igen.
Jag har så många kapitel kvar i boken.
Men det viktigaste är att jag är färdig med mitt livs värsta kapitel.
Så är jag även med denna blogg.
Detta är mitt sista inlägg.
Tack till alla som följt mig genom dessa kapitel. Framförallt genom det värsta kapitlet.
Tack till er som andats alkoholångor i mitt ansikte och erkänt att ni följer min blogg.
Tack till er som letade efter citat och fann mig.
Tack till er som följde i smyg.
Tack till er som öppnade min blogg på inkognitoläge.
Tack till er alla.
