Nostalgisk sentimentalitet.
Man känner en svag doft av kanel och plötsligt ser man inte bara personen framför sig, utan man känner den. Känner dennes skratt mot trumhinnorna. Känner skarpa leenden i ögonvitorna.
Man går runt och nynnar på "oo ee oo ah ah ting tang walla walla bing bang".
Man vandrar längs Systembolagets hyllor och sneglar lite försiktigt efter Red Cat.
Man dricker rött vin och lyssnar på Silver and Gold och plötsligt kommer hela ens femtonåriga liv tillbaka.
Och bara tittar på bilderna. Går igenom gamla bloggar, bilddagböcker och allt därtill.
Medan man skrattar, skäms och saknar.


Kära vänner
Mr Brightside
Jag kommer aldrig berätta varför. Men jag kan säga att nedanstående text som jag skrev som en förvirrad 16 åring, hör ihop med låten:
Jag ligger på vägen, kollar upp på stjärnorna. Du ber mig följa med. Men vi båda vet att det inte kommer att gå.
Mörkret faller, vi sträcker våra vinglas mot varandra, förenas i en evig skål. En skål att minnas för livet.
Du vänder dig mot mig, viskar att jag är vacker.
Lösögonfransarna täcks av snöflingor. Bakom busken tar jag upp de vinflaskor jag kylt ner. Vi ska mötas samma kväll. Det är kvällen som det kommer att ske. Det är kvällen som det kommer att gå. Det har jag bestämt.
Jag hoppar in i din bil. Ingenting blir som planerat, men ingenting blir heller som förr. Vinet som vi dansade ner i våra halsar, kurrar i magen. Väntar på mer. Alla är arga. Alla är besvikna. Och inte ens jag själv förstår mig på mig själv.
Jag slänger mig ner i snön, skriker så länge som jag kan. Det är verkligt. Jag drömmer inte. Jag kommer inte att kunna gå tillbaka. Det kommer aldrig att bli som förr.
Hej, mitt namn är hav, men du kan kalla mig för vatten. Orden tränger in. En scen blir som den ska. Livet färgas grönt och sista tonerna av Mördarna, ligger kvar i flera år. Den ljusa sidan. Jag är herr ljussida. Och jag kommer ut från min bur.
Tar upp telefonen. Smsen flöder in. Precis som våran dans. Dansen på höga berg och ljumma vindar.
Du är på havet. Du ropar och skriker. Du lånar det heligaste och tar med mig på äventyr. Jag blir sjuk och du bryr dig.
Jag lurar dig. Jag skrattar åt dig. Jag slänger mig i din famn och känner lukten av thaimat. En rätt du ofta kommer att leva för.
Jag tuggar fradga och äter mandariner. Spelar enhörning och pratar med dig.
En tår på bussen. En tår i sängen. En tår i skolan.
Limesaften tränger sig in i mina djupa betar och stannar i mitt nervsystem. Varje nervrörelse har sin historia.
Hatar moses och allt därtill. Avregistrerar mig från världen och skjuter ditt flin.
När snöflingorna slutar yra och solen blir gul. Bladen blir gröna och fåglarna sjunger vackra melodier, står jag och dricker Leffe. Skönheten beträffar dig. Du drar med mig på äventyr.
Känner min ilska, antyder mitt hat. Vart har du varit? Blivit serverad på silverfat.
Sliter i mig. Knuffar mig. Allt hat omvandlas till saknad. Vart har du varit med silverfaten?
Ringer dig. Förklarar att jag aldrig trodde att solen skulle komma upp igen. Du gick runt utan någon aning om hur du skulle ta dig till väga. Ingenting ville bli som förr. Ingenting är jag.
Möter dig i en dans. Inser att vulkanen aldrig hade en chans. Gör ett skärmklipp. Du visste aldrig. Femhundra balla sakers längtan. Hämndlysten. Sårbar. Älskad och begravd.
Hämnden finns. Hämnden har sin baksida. Baksidan är solen som går upp. Du är vaken. Jag är vaken. Jag väckte dig. Dina leenden förvandlas till tårar. Vad gör jag om inte sårar?
Ljuger för dig. Med sanning. Sanningsljuger för dig med ärlighet. Det ingen vet. Det ingen får veta.
Sms. Sms kunde ej levereras. Du skulle aldrig få veta. Ingen skulle aldrig få veta. Bara jag i hela universum.
Där mycket betong och mycket blommor stod. Grönskades någonting så mycket. Bedrog.
Du förstod inte ängslan och hatet. Jag förstod. Nästa gång finns det inget.
I flera år så solklart. I flera år så mycket obehag. Alla hot. Alla bråk.
Dricker kaffe. Med han, han och hon. Hororna knullar bättre där maten serveras.
Glöden brinner och brasorna är slocknade. Chansen togs aldrig.
Trying to dominate my hate
Till I find myself hating the mirror
Where a Stranger sees me clad in terror)
A lullaby of personalities
Introduce another side of me
A demonic twist of Fate
Trying to dominate my hate
Whip my soul and caress my flesh
'til the whines melody still lasts
A burning wish, a lechery
There's a demon in me
I guess I will be falling,
I can't deny
Into a hole of fire that shines so bright
If I am ready for the calling?
I cannot tell
I'm reaching for the skies or the flames of hell
So the moment has arrived now, it sounds so strange
I though it would be different what has changed?
The love, the proud and the libertine
- remember what you were?
Has left his evil flowers for his Christine
...And with them all her sins
Whip my soul and caress my flesh
till the whines melody still lasts
A burning wish, a lechery
There's a demon in me
The dirty shameful and obscene
- so shameful Was that me?
Has dug a humid grave for another Catherine
...another name to sin...with...
Face the side of me that hates
The side of my disgrace
Where I could not step in
Thanks to all of you who had so much patience
And so much passion for my soul
You can't understand all the importance you had
And how much you have meant
To this little life that I have lived
And to all the rest to whom tried to bring me
Down and to wound my own trust
You stole my innocence destroyed ideals
And you need to be damned
I am cursing you from down below
Look me in the eyes
And face all my blinded hate
I would be afraid cause I will get ya!
Please, remember me and don't forget
Remember me for what I really was
You, a sweet verse of poetry
The flavour of a life that fades away
Time to say good bye, to finish what's undone
Time for a last kiss before she has gone
Save best for last?
Take another night another's passing by
Dark will cover all will eclipse and hide
The lives of all
You, a sweet verse of poetry
The flavor of a life that fades away
On that Night of Nights, She came my way
Under the rain, dirty with agony and pain
Death of sorrow, Death of misery
The scythe has fallen... was it for me?
Words of a drunken sailor
åt rätt håll de skulle gå
De slet upp rötter och rullade sig i jord
Utan en blekaste aning om att de var inblandade i mord
skulle enbart duga åt en psykiskt sjuk hora
Tre ord, smutskastade vokaler
vandrade tillsammans med ytterligare en mördares pokaler
Le.
Vet ni vad livet är?
Livet är det där eländet som pågår mellan fyllorna.
Varför förakta den som bedövad går genom fasor?
Varför upphöja ett smärtsamt vandrande genom glas till något ädelt, medan trösten håller sig borta och hånler mot dig, när du vrider dig i plågor?
Le, människa, le.
Låna av morgondagen.
Berusa dig.

Samer
Allting började när jag var i Idre och läste på skylten under Idre-skylten, där det stod "Eajra" vilket betyder "Idre" på samiska. Då började jag och mor min diskutera samer och hon berättade om hennes ex som var same.
Och nu är jag besatt.
Finns det några frivilliga samer där ute så hör av er till mig, för vi har en del att diskutera. ;)

Dock inte detta inlägg. ABSOLUT INTE DETTA INLÄGG!
Bilden drev jag nog med, men resten är sjukt sant.
Nuclear bitch
don't believe this lovely smile
she's a devil in disguise and no goddes
she's the nuclear bitch
cause you don't know that she's a nuclear bitch
she'll burn your hands and break your heart
she'll hurt your precious soul
you won't recover it's an open wound
She will contaminate you
Don't believe these angel eyes, they will hurt you
don't believe this lovely smile
she's a devil in disguise and no goddes
she's the nuclear bitch
So many other fools before have been right in your place
and more will follow, it will never end
She will contaminate you
Don't believe these angel eyes, they will hurt you
don't believe this lovely smile
she's a devil in disguise and no goddes
she's the nuclear bitch
ja
det jkänns så konstigt då jag vet att jag intne kommer träffa er mer än en gång om året.
20 år!
Detta var min första födelsedag någonsin som jag inte firade med mina nära och kära.
Och det fick mig även att inse vilket helvetes år jag haft.
För nu vill jag verkligen fortsätta må så jävla bra som jag gjort sedan jag flyttade till Värmland.

I'm just here in this dump for the game
I'm definitely not chiseled from stone.
I'm a cheat and a liar, no woman's desire.
I'll probably die cold and alone.
But just give me a chance, 'cause deep down inside,
I swear I got a big heart of gold.
I'm a monogamous man, no more one night stands.
Come on, honey, let me take you home.
I'm soaked, I'm soiled and brown.
in the trousers, she kissed me.
And I only bought her one round.
Svensk sjukvård är lika inkompetent som åländsk
Jag vet att jag inte skulle skriva om känslor här, men ni som känner mig vet att jag försöker kontrollera min ilska.
Det funkar bara om jag får skriva av mig.
Inatt ringde min kompis ambulansen åt oss för han hade svårt att andas och jag har det vanliga, som blivit värre.
I telefonen sa det att bara en av oss fick åka som patient, men att den andre kunde få vård på sjukhuset.
Det tog inte bara länge innan den där jävla ambulansen kom, utan de skulle först tjafsa om att bara en av oss fick åka, trots att hon i telefonen sa till min kompis att det var okej.
Min kompis sa att han inte behövde åka, men att jag behövde.
Jag fick förklara mitt problem på fem minuter. HUR I HELVETE FÖRKLARAR MAN 2½ ÅR AV SITT LIV PÅ FEM MINUTER?
Det enda jag hann berätta om var störtblödningarna och cystorna samt att jag blivit sjuk igen och inte haft såhär sedan i somras.
Varav de inte tyckte att det inte var så farligt då.
Tror de att vi har tråkigt och ringer eller? Man ringer för i helvete inte till ambulansen om det inte är allvarligt.
Förra året i februari så hade jag hunnit uppnå högkostnadsskyddet. Och ni som känner mig vet vilket jävla helvete jag haft med den här skiten.
Trött på att ha det såhär och behöva avstå från så många saker som jag verkligen vill göra, på grund av det. Att nya människor kan uppfatta det som att jag dissar dem, är världens bitch eller dylikt.
Tyst och lyssna
Choose DIY and wondering who the fuck you are on a Sunday morning
Dock åkte hon hem ganska nyligen. Tråkigt.

Update
Hade för övrigt ett helt okej sportlov.
Funtar på Åland om någon vecka.
Hejdå världen!
Sentimentalitet
Hittade en massa bilder på mig och Elias.
Snart har det gått ett år sedan olyckan inträffade. Och jag har fortfarande inte hälsat på dig på sjukhuset. Inte en endaste gång.
Jag har varit så rädd. Jag är redan rädd för sjukhus i sig, men även rädd för att jag kommer bryta ihop så fort jag träffar dig. Jag känner mig som världens sämsta vän.
Men jag lovar dig att jag kommer att hälsa på dig snart. Så snart som möjligt.
Oavsett hur rädd jag än är.
Jag minns tidigare på dagen (eller om det var dagen innan, dessa dagar är väldigt suddiga) innan olyckan inträffade. Vi alla satt på Skarven och var på väg hem från stan.
Vi hade varit på antingen Arken eller Kino, eller både och för vissa. Vi satt och berättade saker om kvällen och skrattade.

Min kropp
Just därför att detta är det mest personliga inlägg som jag har skrivit på denna blogg. Har aldrig tidigare skrivit någonting om känslor eller dylikt, just därför att denna blogg inte ska vara så personlig och även för att ingen bryr sig om känslor.
Jag pratar alltid om att man ska vara nöjd med sig själv och vara stolt över det man har. Fokusera på de bra delarna och antingen skita i de sämre delarna, eller helt enkelt göra någonting åt det.
Men man ska inte klaga på saker som man kan lösa själv.
Vi svenskar har en tendens att klaga på ytliga saker såsom vädret. Vi kan inte styra över vädret, då känns det bättre att klaga på det. Har man ont så klagar man även på det. Just därför att vi inte kan göra någonting åt det. Men jag tycker inte att man ska sitta och klaga över sin vikt, när det bara är att lyfta på rumpan och dra ut på en springrunda.
Men vi människor fokuserar även på saker som ingen annan ens har ägt en tanke åt.
Oavsett hur man vrider och vänder på det, så är det bara du själv som ser det dåliga, mer än någon annan.
I somras var jag relativt neutral mot min kropp. Var inte nöjd men jag tyckte åtminstone att jag dög i krig.
Här nedan har ni bilder från i somras (failad brygga på andra bilden, jag vet):



Men därefter gick det utför. Som mina närmsta vet så mådde jag fruktansvärt dåligt när jag bodde i Falun, på grund av vissa anledningar. Vilket jag självfallet inte tänker berätta om.
Nu när jag mår fruktansvärt bra igen, så har jag börjat satsa på att få den kroppen jag vill ha. Jag hade den inte i somras eller i höstas, så jag hoppas på att kunna ha den denna sommar.
Det är i alla fall en önskan som jag försöker uppfylla.
Som jag börjat uppfylla.
Och som jag hoppas att jag kan uppfylla. Vilket jag förmodligen kan om jag fortsätter i samma riktning som jag har gjort nu på senare tid.
Känner mig verkligen piggare, gladare och fräschare nu när jag börjat komma igång med träningen.
Om jag inte gör någon progress alls, så kommer jag känna en oerhörd förnedring över att ha skrivit detta inlägg.
Därför skriver jag det. För att ha det svart på vitt, offentligt samt för att jag ska kunna gå tillbaka och läsa detta när jag någon dag inte har någon som helst motivation.
Lyckas jag inte så flyr jag landet och gömmer mig i ett hörn med en massa tröstkäk.
Men... Wish me luck!
Och nedan får ni även en låt vars toner jag plågar mina trumhinnor med.
Rose garden
I helgen var jag i Rånäs. Det var skönt, avkopplande och jag råkade även bli lite på lyset.
Imorgon kommer min syster. Blir nog HC i veckan.
Mina blogginlägg skriker verkligen av rolighet.
Ber om ursäkt för att mina updates inte bara är få, utan även oerhört tråkiga.
Jaja, peace and love och dylikt.
XOXO också.

Nostalgi


Visste ni förresten av nostalgi ansågs vara en dödlig sjukdom förr i tiden?
Jag förstår nästan varför.
En redig update, typ
Om någon vecka har vi sportlov, funtar faktiskt på att åka till Åland och hälsa på. Dock har ju Åland sportlov en vecka tidigare/senare/whatever så ingen kommer vara ledig och alla kommer att gå i skola eller jobba.
Och nu kom jag även på att vi inte ens har huset kvar på Åland. Hähäh får tränga mig på hos mina vänner och väninnor i sådana fall.
Och vet ni vaaad? Om några veckor kommer min efterlängtade Sara hiiiit! Är så glad så jag snart går sönder.
Jamen, nu ska jag skriva om IPRED-lagen så ni får nöja er med denna lilla update, bloggar faktiskt mest för att mina vänner och släktingar vill veta vad jag har för mig i Värmland.
