Min kropp
Jag funderade oerhört länge på ifall jag skulle publicera detta inlägg eller inte.
Just därför att detta är det mest personliga inlägg som jag har skrivit på denna blogg. Har aldrig tidigare skrivit någonting om känslor eller dylikt, just därför att denna blogg inte ska vara så personlig och även för att ingen bryr sig om känslor.
Men den senaste tiden så har jag inte mått så bra över min kropp. (Förknippa inte detta med att jag mår dåligt, för det är det sista som jag gör) Jag har känt mig som en flodhäst, trots att jag vet att jag inte är överviktig. Jag kan äta vad som helst och hur mycket som helst utan att gå upp i vikt. Har pendlat mycket i vikt, men aldrig gått över min standardvikt.
Jag pratar alltid om att man ska vara nöjd med sig själv och vara stolt över det man har. Fokusera på de bra delarna och antingen skita i de sämre delarna, eller helt enkelt göra någonting åt det.
Men man ska inte klaga på saker som man kan lösa själv.
Vi svenskar har en tendens att klaga på ytliga saker såsom vädret. Vi kan inte styra över vädret, då känns det bättre att klaga på det. Har man ont så klagar man även på det. Just därför att vi inte kan göra någonting åt det. Men jag tycker inte att man ska sitta och klaga över sin vikt, när det bara är att lyfta på rumpan och dra ut på en springrunda.
Men vi människor fokuserar även på saker som ingen annan ens har ägt en tanke åt.
Oavsett hur man vrider och vänder på det, så är det bara du själv som ser det dåliga, mer än någon annan.
Jag pratar alltid om att man ska vara nöjd med sig själv och vara stolt över det man har. Fokusera på de bra delarna och antingen skita i de sämre delarna, eller helt enkelt göra någonting åt det.
Men man ska inte klaga på saker som man kan lösa själv.
Vi svenskar har en tendens att klaga på ytliga saker såsom vädret. Vi kan inte styra över vädret, då känns det bättre att klaga på det. Har man ont så klagar man även på det. Just därför att vi inte kan göra någonting åt det. Men jag tycker inte att man ska sitta och klaga över sin vikt, när det bara är att lyfta på rumpan och dra ut på en springrunda.
Men vi människor fokuserar även på saker som ingen annan ens har ägt en tanke åt.
Oavsett hur man vrider och vänder på det, så är det bara du själv som ser det dåliga, mer än någon annan.
Jag vet att folk förmodligen inte ens lagt märke till vissa av de saker som jag har komplex över. Men för att jag själv ska må bra, så vill jag se så bra ut som möjligt. Jag säger även alltid att jag alltid vill se bra ut. Oavsett om jag ligger med 40 graders feber, så pressar jag ändå ner mig i ett par tighta jeans och lägger på ett lager mascara.
Dit jag vill komma, är att jag skiter i hur ni ser ut och vad ni gör för val. Men jag själv gör mina egna val utifrån hur jag känner och hur jag vill känna.
I somras var jag relativt neutral mot min kropp. Var inte nöjd men jag tyckte åtminstone att jag dög i krig.
Här nedan har ni bilder från i somras (failad brygga på andra bilden, jag vet):
Och här är senare på hösten:
Men därefter gick det utför. Som mina närmsta vet så mådde jag fruktansvärt dåligt när jag bodde i Falun, på grund av vissa anledningar. Vilket jag självfallet inte tänker berätta om.
I somras var jag relativt neutral mot min kropp. Var inte nöjd men jag tyckte åtminstone att jag dög i krig.
Här nedan har ni bilder från i somras (failad brygga på andra bilden, jag vet):
Men därefter gick det utför. Som mina närmsta vet så mådde jag fruktansvärt dåligt när jag bodde i Falun, på grund av vissa anledningar. Vilket jag självfallet inte tänker berätta om.
Kroppen påverkades självklart av mitt mående.
Nu när jag mår fruktansvärt bra igen, så har jag börjat satsa på att få den kroppen jag vill ha. Jag hade den inte i somras eller i höstas, så jag hoppas på att kunna ha den denna sommar.
Det är i alla fall en önskan som jag försöker uppfylla.
Som jag börjat uppfylla.
Och som jag hoppas att jag kan uppfylla. Vilket jag förmodligen kan om jag fortsätter i samma riktning som jag har gjort nu på senare tid.
Känner mig verkligen piggare, gladare och fräschare nu när jag börjat komma igång med träningen.
Om jag inte gör någon progress alls, så kommer jag känna en oerhörd förnedring över att ha skrivit detta inlägg.
Därför skriver jag det. För att ha det svart på vitt, offentligt samt för att jag ska kunna gå tillbaka och läsa detta när jag någon dag inte har någon som helst motivation.
Lyckas jag inte så flyr jag landet och gömmer mig i ett hörn med en massa tröstkäk.
Men... Wish me luck!
Och nedan får ni även en låt vars toner jag plågar mina trumhinnor med.
Kommentarer
Sara
<3 You go girl!
Svar:
Nadina Karlsson
Trackback
