Vi låg i sängen, mådde skit och höll varandras händer. Vi lyssnade på "here comes that sick bitch" utan att ha en aning om att den i framtiden skulle handla om dig.
Vi kröp på vägar, jagade cyklister och lekte Call of Duty på gatan.
Vi dansade i stoppljusen och låg på ett biltak och kollade på stjärnorna. Vi planerade tatueringar som skulle föra oss samman medan vi drack rött vin. Tatueringar som skulle märka oss för livet. Som skulle visa hela världen att det var vi. Vi föralltid.

Jag sa hela tiden hur jävla mycket jag älskar dig. Ändå förgrep du dig på min pojkvän bakom min rygg och grät i duschen. Jag berättade för dig att jag aldrig kommer att bli kär, att jag trodde att du var min livskamrat. Du blev glad. Du började ignorera mina samtal.

Vi skulle flytta till Los Angeles två år senare. Vi skulle köpa hus tillsammans. Vi skulle festa som om vi aldrig varit fulla. Vi skulle enbart älska varandra. Vi skulle aldrig bli kära. 
Vi hatade samma personer och älskade samma filmer. Vi visste allt om varandra. Ändå hade vi hemligheter djupare än havet. Ändå dolde vi allting för varandra.

Vi flyttade långt ifrån varandra men var ändå närmare varandra än någonsin. Vi höll kontakt dagligen. Du trodde förfan att jag var död när jag inte svarade på 12 timmar. Du blev ledsen när jag bröt min tå. Du började gråta oftare än le.

Vi mördade alla våra barbiesar och färgade håret svart. Vi stack nålar i dem precis som du i framtiden skulle göra på mig. Vi delade varandras blod ett hundratals gånger. Satte blodet i varandras jävla system. Vi var nio år och hade äntligen blivit två. 
Vi bråkade om allt som fanns och vi älskade varandra mer än livet självt.

Vi söp oss fulla tillsammans och dansade på CD-skivor medan vi duschade med kläderna på. Vi var elva år och fulla för första gången. Vi blev dumma i huvudet tillsammans. Vi växte upp tillsammans. Vi uppfostrade varandra. Vi var förfan bäst. I mer än halva mitt liv. I 13 år var du min käreste vän. Jag älskade dig i 13 jävla år. Jag gav dig allt jag hade. Jag gav dig hela min jävla själ. Min kropp. Mitt blod. Jag gav upp allting för att vara med dig. Jag avvisade allt och alla som kunde leda till förhållanden. Jag ville ju inte vara otrogen mot dig. Trots att vi inte var kära i varandra. Trots att vi raderat den funktionen från oss själva. Funktionen som fick oss att känna.

Vi skulle göra så mycket här i livet. Vi var varandras liv. Vi skulle leva ett. Bara vi två. 
För alltid. Ingen kunde komma förbi våra murar. Murarna vi byggt upp runt oss själva. Runt dig och mig. Omslöt oss.

Sedan dog jag för dig. Jag dog i dina ögon. Blev till ingenting. Sedan dog du. Du blockerade mig från ditt liv. Jag gjorde detsamma.

13 jävla år. Jag har enbart varit utan dig i mina första åtta år.
Nu har jag en hel livstid utan dig. 
Du dödar mig varenda natt i sömnen. Du dödar mig hela jävla tiden.