Sentimentalitet
Sitter och kollar igenom oerhört gamla bilder från min bilddagbok (eller daywievs som det heter nu för tiden) och blev väldigt sentimental.
Hittade en massa bilder på mig och Elias.
Snart har det gått ett år sedan olyckan inträffade. Och jag har fortfarande inte hälsat på dig på sjukhuset. Inte en endaste gång.
Jag har varit så rädd. Jag är redan rädd för sjukhus i sig, men även rädd för att jag kommer bryta ihop så fort jag träffar dig. Jag känner mig som världens sämsta vän.
Men jag lovar dig att jag kommer att hälsa på dig snart. Så snart som möjligt.
Oavsett hur rädd jag än är.
Hittade en massa bilder på mig och Elias.
Snart har det gått ett år sedan olyckan inträffade. Och jag har fortfarande inte hälsat på dig på sjukhuset. Inte en endaste gång.
Jag har varit så rädd. Jag är redan rädd för sjukhus i sig, men även rädd för att jag kommer bryta ihop så fort jag träffar dig. Jag känner mig som världens sämsta vän.
Men jag lovar dig att jag kommer att hälsa på dig snart. Så snart som möjligt.
Oavsett hur rädd jag än är.
Jag minns tidigare på dagen (eller om det var dagen innan, dessa dagar är väldigt suddiga) innan olyckan inträffade. Vi alla satt på Skarven och var på väg hem från stan.
Vi hade varit på antingen Arken eller Kino, eller både och för vissa. Vi satt och berättade saker om kvällen och skrattade.
Om jag hade vetat då att jag inte skulle få se dig skratta på nästan ett år, hade jag verkligen tagit hand om ögonblicket.
Jag saknar dig Elias och tänker på dig varenda dag som går.
(Bild från sjuan)
Kommentarer
anneli
<3
Svar:
Nadina Karlsson
Trackback
