Nostalgisk sentimentalitet.
Man hör en låt och hundratals bilder studsar runt i näthinnan. Man hör ett ord, ett speciellt tonläge och en röst varav magen knyter ihop sig över smärtan som faktiskt existerar över förändringar.
Man känner en svag doft av kanel och plötsligt ser man inte bara personen framför sig, utan man känner den. Känner dennes skratt mot trumhinnorna. Känner skarpa leenden i ögonvitorna.
Man går runt och nynnar på "oo ee oo ah ah ting tang walla walla bing bang".
Man vandrar längs Systembolagets hyllor och sneglar lite försiktigt efter Red Cat.
Man känner en svag doft av kanel och plötsligt ser man inte bara personen framför sig, utan man känner den. Känner dennes skratt mot trumhinnorna. Känner skarpa leenden i ögonvitorna.
Man går runt och nynnar på "oo ee oo ah ah ting tang walla walla bing bang".
Man vandrar längs Systembolagets hyllor och sneglar lite försiktigt efter Red Cat.
Man dricker rött vin och lyssnar på Silver and Gold och plötsligt kommer hela ens femtonåriga liv tillbaka.
Och så sitter man där. Salongsberusad, bitter och ensam medan man undrar vad fan som hände.
Och bara tittar på bilderna. Går igenom gamla bloggar, bilddagböcker och allt därtill.
Medan man skrattar, skäms och saknar.
Och bara tittar på bilderna. Går igenom gamla bloggar, bilddagböcker och allt därtill.
Medan man skrattar, skäms och saknar.
Kommentarer
Anneli
Haha!Jag brukar ofta tänka på dom där tiderna. Blir nästan tårögd, finns nog faktiskt ingen människa jag haft så roligt med som dig Nadina. Den där bilden asså :-) saknar dom där tiderna och vårq galna ideer!
Svar:
Nadina Karlsson
Trackback
