Man kan spendera åtskilliga timmar, dagar, månader och år på att försöka glömma.
Men det enda man egentligen klarar av att göra, är att byta ut. Enbart för att dämpa stormen. Vad man sen dämpar den med, är en annan historia.
Men det vanligaste, är med andra människors lustar.


Du byter ut allt som har med honom att göra, till någon annan. För en natt åt gången.
Hans doft byts ut mot svett från en annan man som spenderat hela natten på att omedvetet försöka göra dig hel. Hans läppar byts ut mot en annan mans läppar som kysser dig i tre sekunder innan han trycker ned ditt huvud mot sin hårda djävulsgaffel. Hans armar byts ut mot ett par armar som enbart finns för att lyfta upp dig på diskbänken och pumpa på som aldrig förr. Sättet han strök dig över håret byts ut mot en annan mans händer som håller ett hårt tag om ditt hår medan du står framför honom på alla fyra. Hans leende byts ut mot snea leenden från en oförutsägbar man vars kalsonger skriker efter att få bli avtagna på grund av att de redan är nedkladdade av en försiktig sörja. Hans ögon byts ut mot fyllekåta blickar från mannen på andra sidan baren som du går hem med samma natt. Hans ben byts ut mot en annan mans vinglande ben som går i rikting på väg hem till dig för att få värme en kall fyllenatt. Hans axlar byts ut mot axlar som ditt huvud aldrig skulle vilja vila på för att gråta bort den fruktlösa ångesten. Hans öron byts ut mot öron som enbart får lyssna på ditt eviga stönande och dina skrik från fejkade orgasmer. Hans rygg byts ut mot en svettig rygg där dina naglar borras in och den manliga sexsvetten tränger in under dina röda naglar. Rumpan byts ut mot en rumpa som pumpar i otakt och alldeles för klent, helt förlorad i desperation.

Men i samma skund som du sluter dina ögon, är det hans ansikte du ser. Du möter mannens kropp hårdare, du borrar in dina naglar djupare, du skriker högre och i mörkret beblandas dina tårar med den droppande svetten från hans panna.

Därmed finns det ingen som kommer förstå sig på dig eller din vilja att välja bort kärlek och stå ensam.
Men det bryr du dig inte om. För du vet att om kärleken verkligen skulle vara så fin så skulle den inte förvandla din kropp till smuts och din själ till mögel.